stäng

F/W 16 - filmsläpp

Letar du efter en ny plats att resa till i vinter? Vad sägs om östra Sibirien? Eller kanske de norska fjorderna? AK? För att ge dig lite vinterinspiration har vi teamat upp med några av höstens största projekt inom skidfilm. De är alla filmade på några av jordens vackraste platser. Följ våra åkare på nya äventyr världen över i SHADES OF WINTER, THE WHITE MAZE och SUPERVENTION 2.

Shades of Winter: BETWEEN

Shades of Winter: Between, en dokumentär actionsportfilm, är den tredje Shades of Winter-filmen av österrikiska producenten och Peak Performance-vännen Sandra Lahnsteiner, som tillsammans med Peak Performance-vännerna Matilda Rapaport och Evelina Nilsson kontinuerligt omdefinierar kvinnlig friåkning i Shades of Winter-filmerna. Filmen BETWEEN följer Sandra och hennes team både i och utanför backen och dokumenterar hur de övervinner svårigheter och anpassar sig efter svåra förhållanden, fascinerande resor och nervkittlande destinationer. Den här filmen handlar inte enbart om episka ögonblick på snö och i vatten, utan även om den fysiska och mentala viljan och kämparandan som krävs för att ta sig dit.

Shades of Winter BETWEEN blev Peak Performance-vännen Matilda Rapaports sista produktion innan den tragiska olycka som kostade henne livet sommaren 2016. Matilda var en vilktig del av Shades of Winters crew och hedras med sin egen del i filmen.

Följ med sportens bästa kvinnliga atleter på en episk resa fylld med varm vänskap och dramatisk action, till platsen som är... Between.
www.shades-of-winter.com

Sandra Lahnsteiner

Hon är producent, regissör och atlet vid sitt eget produktionsbolag Shades of Winter. Att Sandra Lahnsteiner lyckas hålla allt på rätt köl framstår som ett mirakel. Så hur gör hon det?

"Det är möjligt att kombinera alla tre rollerna, för alla tre kräver olika förmågor. Som tur är kräver ingen av dem mig till 100% samtidigt, även om jag ibland känner att jag borde närma mig 200% för att få allt att fungera. Men när allt kommer omkring vet jag att jag klarar av att jobba hårt under press, och med ett mål framför mig kan jag köra på ända tills det som måste göras är gjort. Den typen av fokus kommer från mig som atlet, men den är förstås lika avgörande när det kommer till business och den kreativa sidan av mitt jobb. Mina jobb. Ha ha."

Det låter nästan som om Sandra är en maskin, men de som känner henne personligen vet att hon är så långt från en maskin någon kan vara. Med sitt ständiga leende och okomplicerade sätt är hon en sann inspirationskälla för vem som helst som försöker få livet att gå ihop. Vad är då den största fördelen med hennes förmåga att lyckas med det? "Även om det varje år kommer perioder då arbetsbördan känns tung känner jag, även då, att jag lär mig nya saker varje dag, och då känns allt värt det. Ingen dag är den andra lik. Min arbetsplats är rörlig. Ena dagen är den i bergen, nästa i en storstad, och den tredje i en redigeringsbunker. Det är garanterat aldrig tråkigt!"

Sandra Lahnsteiners liv är långt från händelsefattigt, och de olika rollerna hon spelar verkar aldrig kollidera på ett negativt sätt. Och hon har lättare för att prata om positiva än om negativa saker. En av de största fördelarna med hennes yrke är möjligheten att få inspirera andra kvinnor att följa sina egna drömmar, och Sandra har verkligen visat vad en enstaka person kan åstadkomma med hjälp av vilja och talang.

I höst har Sandras nya film BETWEEN premiär på stora och små biografer världen över. Kolla in shades-of-winter.com för att ta reda på var du kan få din dos inspiration!


Evelina Nilsson

Den som rör sig i och omkring freeski-industrin inser snart att den världen är full av unika människor. Ibland stöter man dock på personer som är lite extra intressanta, på ett positivt sätt! Evelina Nilsson är en av dessa personer. Med en bakgrund som tävlingsåkare i puckelpist är hennes teknik solid. Den unga tjejen från norra Sverige kanske ser lugn ut vid en första anblick, men under ytan bubblar det av energi.

"Energi har flera betydelser för mig. Det är ett konstant flöde som aldrig kan dö ut, bara förändras. Precis som "Kraften" i Star Wars. Man kan inte se den, men man kan känna den om man blundar. Jag letar alltid efter den där vibben, särskilt i fråga om skidåkning." Evelina lärde sig åka skidor av hårdkokta locals i Åres fostrande miljö, och utvecklade en stil som är snabb men kontrollerad, och med mycket energi. Hennes första big mountain-tävling var den välkända Scandinavian Big Mountain Championships år 2012, där hon bokstavligen tog sig rakt till toppen och slog flera interationella stjärnor. Fyra år senare är hon själv en av dessa världsstjärnor, deltar i Freeride World Tour och filmar samtidigt med Sandra Lahnsteiners produktionsbolag Shades of WInter.

"Jag åker skidor för att det är kul, för att jag älskar att inspireras och hoppas kunna inspirera någon annan. Så när jag är där ute gör jag mitt bästa för att hålla energin hög och anpassa mig efter de förhållanden som är. För att alla ska kunna känna sig nöjda med sig själva efter en dags filmande är det viktigt att vibben är bra, att vi hjälper varandra och har kul. Att se nya möjligheter och hålla flödet igång!"

Somliga kanske ställer sig tveksamma till sådant som 'flöden' och 'vibbar', men för den som umgås med Evelina är de lika självklara som frukost, och om man blundar kan man känna hennes positiva energi. Och tittar man efter noga ser man en glimt av Yodas visdom bakom det varma leendet...


The White Maze

Efter att ha ägnat ett helt år åt att planera, scouta och gissa klarade friåkarna och äventyrarna Matthias "Hauni" Haunholder och Matthias Mayr sitt eget personliga 'mission impossible'. De åkte som första människor någonsin i historien nedför "Gora Pobeda", östra Sibiriens högsta topp. Efter att ha rest till nordöstra Ryssland redan i Januari för att komma i kontakt med invånarna i närheten av de enorma Tjerskijbergen, som med sina 1200 kilometer i bredd är större än alperna, reste Matthias och Hauni återigen till Jakutien sent i April tillsammans med sina kameramän Moritz Sonntag och Johannes Aitzetmüller, samt fotografen Jonas Blum.
www.thewhitemaze.com

Matthias Mayr

Många friskidåkare verkar bära på målbilder i stil med att "Arbeta mig uppåt i hierarkin så att jag får köra heli skiing i Alaska tills jag tröttnar på det och drar mig tillbaka." Matthias Mayr var precis som många andra, och vägen han hade slagit in på verkade leda honom i samma riktning som de flesta. Men så förändrades något.

"Jag kände mig lite trött på att bara hålla på med samma typ av slumpmässig skidåkning. AK var min stora dröm och mitt mål, men när jag hade varit där kände jag mig besviken - det var inte äventyret jag hade hoppats på. Min drömresa är äventyrlig från början till slut. AK innebär mycket väntan och lite galen skidåkning emellanåt."

Det låter kanske lite bortskämt att inte nöja sig med heli skiing i AK, men vad Matthias började leta efter var motsatsen till bortskämt, enkelt och smidigt. "Jag försökte hitta nya mål. Platser i världen som var fascinerande, spektakulära, unika. Jag upptäckte dock snart att sådana platser inte direkt finns runt hörnet..." Den som har sett filmen Onekotan - The Lost Island vet vad Matthias pratar om, och den expeditionen ger helt klart konceptet skidåkning på avlägsna platser en ny innebörd (Onekotan är en ö belägen mellan Japan och Kamchatka i norra stilla havet, och refereras ofta till som världens ände i rysk litteratur). En resa som de flesta skulle avfärda som alldeles för äventyrlig var för Matthias en energiinjektion rakt in i hjärtat. Redan på flyget tillbaka från expeditionen till Onekotan började han planera nästa stora resa.

"Först var det mest som ett slags skämt. Medan vi flög över Tjerskijbergen och bara såg berg under oss i evigheter skrattade vi och sa att vi kanske borde ta oss an den vita labyrinten nedanför."

Nästan ett år senare stod Matthias mitt i ingenstans och försökte gräva fram en bil ur snön, 150 kilometer från närmaste...något alls. Det var -55 grader Celsius och skämtet i flygplanet, som nu hade blivit verklighet, verkade inte riktigt lika kul längre. Det är lätt att undra om sådant verkligen kan vara roligt, kan den sortens resa verkligen vara njutbar?

Upplevelserna förändrade Matthias som människa, nästan ingenting stressar upp honom längre och han har ett nytt perspektiv på livet.
"Efter en månad kom jag tillbaka som en ny människa, hög på livet... Det här gjorde mitt liv ännu mer värt att leva...på ett annorlunda sätt. Jag njuter mycket mer av livets små detaljer!"


Supervention II

Supervention 2 är en inspirerande dokumentär som utforskar actionsportens värld genom skidåkning och snowboard. Upplev viljestyrkan och motivationen som krävs för att övervinna rädslor, risker och skador på nära håll. Möt toppatleterna som offrar allt för sin sport, från de unga och hungriga till legenderna från förr. Supervention 2 tar dig med på en resa där du får inblick i hur det är att lämna ordinärt familje- och arbetsliv bakom sig för det stora äventyret. I Supervention 2 medverkar Peak Performance vänner PK Hunder och Tiril Sjåstad Christiansen.
www.supervention2.com

PK Hunder

I mer än tio år har Per Kristian Hunder varit ett av de största namnen inom friskidåkning, trots omfattande skador, varav den allvarligaste var en bruten nacke år 2009. För de flesta är PK nog främst känd som tävlingsskidåkare, trots att han redan innan sitt internationella genombrott var en del av Field Productions kärna. Efter många år i de största slopestyle och big air-tävlingarna har PK:s fokus förflyttats bort från den delen av scenen. Hur kommer det sig?

"Att lämna tävlingsåkning bakom sig är en naturlig utveckling för utövare av vår sport. Det är tufft för kroppen, trickutvecklingen har eskalerat under senare år, och att åka ut och träna avancerade tricks varje dag är inte som det var för fem år sedan. När jag var 18 fanns ett antal toppåkare över 30, nu finns det knappt en enda över 25. Så... det kändes som en naturlig utveckling för mig. Och efter tio år i den miljön är det också kul att anta nya utmaningar."

Alla aspekter av friskidåkning, från big mountain lines till gnarly street rails, har sina egna utmaningar. Alla har dock en sak gemensamt: att utöva dem på hög nivå kräver tid och engagemang.

"När man filmar ett parksegment börjar man oftast vid ett perfekt format hopp. Det finns en lift. Allting runt omkring själva skidåkningen är enkelt, så att säga. När man filmar i "the backcountry" är ingenting enkelt. Man måste ägna timmar, ibland dagar, åt att bygga "the kicker" för hand. För varje hopp måste man ta sig till toppen för egen maskin. Missförstå mig inte - jag gillar att trötta ut mig fysiskt - men att simma i pudersnö upp till midjan utan att komma någon vart kan vara rätt frustrerande. Men det är också det som gör slutresultatet så tillfredsställande. Det en av de saker jag uppskattar mest med det här. När man lyckas med ett trick i "the backcountry" är det som att... det tricket känns mycket mer värt än något parktrick, eftersom det krävdes så mycket mer jobb för att få till det."

Blod, svett och tårar må vara en kliché, men PK och resten av Field Productions crew har jobbat stenhårt för att få Supervention 2 att överträffa Superventions framgångar år 2014.


Tiril Sjåstad Christiansen

Tiril Sjåstad Christiansen föddes under mitten av 90-talet och är fortfarande en ung atlet, även inom friskidåkning. Trots det har hon redan vunnit de flesta stora tävlingar en parkåkare kan vinna, från X-Games till FIS World Cup, och ser knappast sig själv som nykomling.

"För mig är 21 år inte ungt. Jag börjar känna mig gammal. Ha ha. Men jag antar att det har att göra med alla duktiga unga åkare som dyker upp överallt nu. Och jag har tävlat i hela mitt liv, först mot mina syskon, och så i friskidåkning under senare år. Så jag känner mig inte grön."

"Jag älskar känslan jag får i kroppen när jag står där uppe och gör mig redo att droppa in. Det är fruktansvärt skrämmande, men också den mest spännande känsla jag vet. Man har två eller tre chanser att (klara ett åk, det är allt. Men jag älskar det. Att träna riktigt hårt inför något och sedan visa för andra och sig själv vad man har jobbat för, och att hamna på prispallen är den bästa känslan i världen." Men den känslan kommer också med en kostnad. Precis som de flesta professionella skidåkare har Tiril råkat ut för sin beskärda del av skador, och den sidan av sporten är inte enbart påfrestande för kroppen.

"När jag skadade korsbandet ett par månader före de olympiska spelen i Sochi dippade jag mentalt. Jag har aldrig varit så nere i hela mitt liv. Just då var skidåkning allt för mig. Det tog många samtal med vänner, familjen och coacher för mig att komma fram till att jag hade mycket mer än bara skidåkning att leva för. Så det var vad jag fokuserade på under rehabiliteringen. På ett sätt var den där skadan bra för mig, för den fick mig att förstå en del viktiga saker. Och när jag kom tillbaka efter den var jag starkare än någonsin, både fysiskt och mentalt." Den nyfunna kraften kommer att komma väl till pass även i framtiden, eftersom Tiril planerar att kombinera tävlandet med en hel del filmande framöver.

"Mitt huvudfokus nu ligger på att tävla. Kanske kommer det alltid att göra det, eftersom jag är som jag är. Men jag gillar båda aktiviteterna, antagligen för att de skiljer sig så pass mycket från varandra. Att tävla gör man mest för sin egen skull medan att filma är en teamgrej. Båda gör mig nervös, men på olika sätt. Att tävla handlar mycket om här och nu, att filma handlar mer om att vara kreativ och att inspirera andra. Och det är en stor del av det hela för mig. Särskilt att inspirera andra tjejer att ge sig ut och köra hårt!"

Även om Tiril ser sig själv som "gammal" är vi säkra på att hon kommer att inspirera andra, killar som tjejer, i många år framöver. I höst gör hon det i Field Productions Supervention 2.